Julgran

Julgranen är en av de viktigaste jultraditionerna, och vi njuter länge av den. Men vad händer med granen efter jul? I år hittade vi en fin slutdestination för vår julgran. Grannens hästar fick den som godis.

Redan i början av december startar jakten på julgran, och det är en bra orsak till flera avkopplande skogsvandringar. Det är inte värt att hugga granen för tidigt, men ett plötsligt överraskande tjockt snötäcke kan göra den utvalda granen oigenkännelig, och transporten från skogen tung. Att hämta in granen, och få den att stå rakt och stadigt, kan också vara en utmaning. Hos oss står granen i ett zinkämbar, fastknuten med en järntråd i en krok i taket. Eftersom vi har en livlig katt i huset, finns det ännu några järntrådar till olika håll. På så vis står granen stadigt och rakt, och blir inte utan vatten i första taget, tack vare det stora ämbaret den står i. Eftersom vi firar jul länge på Strandhagen, hann det även i år börja växa nya skott på granen. Sutligen blev det ändå Tjugondag Knut, och julen var definitivt slut. Det var dags att ta farväl av granen. Vedmodet byttes ändå till glädje, då grannens hästar fick granen. Hästarna tycker om att tugga på grankvistar.